Svensk Solenergi | Start / Nyheter / Nyheter 2015 / Remissvar Fi2015/1733
  • Print
  • Facebook
  • LinkedIn
2015-05-05
|Politik

Remissvar Fi2015/1733

Remissvar – PM om vissa punktskattefrågor inför budgetpropositionen för 2016: Svensk Solenergi ser regeringens förslag som ett stort hinder mot utbyggnaden av solelanläggningar på tak och fasader i Sverige på grund av att förslaget om förändrat skatteundantag kraftigt kommer att minska lönsamheten och därmed incitamenten för sådana investeringar.

 pdf remissvar Fi2015/1733

Remissvar – PM om vissa punktskattefrågor inför budgetpropositionen för 2016 


Sammanfattning 

Svensk Solenergi vill härmed lämna sitt remissvar på Finansdepartementets förslag till förändrat undantag för skatteplikt på el. Vi ser regeringens förslag som ett stort hinder mot utbyggnaden av solelanläggningar på tak och fasader i Sverige på grund av att förslaget om förändrat skatteundantag kraftigt kommer att minska lönsamheten och därmed incitamenten för sådana investeringar.

Det finns ett behov av att se över och förnya lagen om skatt på energi för att ytterligare stödja produktionen av solel i Sverige. Det aktuella förslaget innebär motsatsen, att ökad produktion av förnybar solel motverkas.


En sannolik konsekvens om förslaget går igenom är att den stora potentialen för framförallt flerbostadshus, skolor, vård och omsorgsfastigheter, men även kontor, lager och övriga större fastigheter, att installera solcellsanläggningar på tak och fasader inte kommer att utnyttjas. Det är speciellt offentliga fastighetsägare som påverkas av lagförslaget eftersom effektbegränsningen är knuten till en juridisk person (organisationsnummer) och att deras fastigheter normalt sett ägs av en och samma juridiska person.

Svensk Solenergi föreslår följande för energiskattebefrielse:

  • att gränsen per solelanläggning sätts till 450 kW, det vill säga samma gräns som föreslogs i SOU 2013:46;
  • att gränsen är per anläggning och inte per juridisk person (så länge elen reducerar elkundens elförbrukning);
  • att elproducenten får använda det koncessionspliktiga elnätet till att överföra el till sina förbrukningspunkter för att täcka producentens egen förbrukning;
  • att ett undantag införs så att de mikroproducenter som omfattas av skattereduktionen kan sälja sin överskottsel utan att skattskyldighet inträder så länge som mikroproducenten är nettoköpare av el.


Övergripande synpunkter

Svensk Solenergi anser att förslaget inte har föregåtts av någon djupare utred­ning eller analys av konsekvenserna av de föreslagna förändringarna av energi­skatteundantaget, i synnerhet vad gäller förslagets konsekvenser på utbygg­naden av förnybar el i Sverige och av regeringen satta mål för förnybar el.

Förslaget kommer att få stor negativ inverkan på marknaden och investerings­klimatet för solelproduktion i Sverige. Förslaget går även stick i stäv med rege­ringens ambitioner om en omställning till ett hållbart samhälle och en kraftig ökning av förnybar el. Finansdepartementets förslag innehåller således inte någon analys eller konsekvensbedömning av huruvida förslaget är förenligt med regeringens miljö- och energimål. 


Förslaget skapar en stor osäkerhet för investerare i energiproduktion och ska­dar det grundläggande behovet av stabila och långsiktiga spelregler på energi­marknaden. Lönsamheten för solelproduktion kommer genom förslaget att minska i betydande omfattning och medför att flera planerade projekt inte kommer att förverkligas. 


Förslaget grundar sig på avtalet den 13 mars 2015 mellan Norge och Sverige rörande den gemensamma elcertifikatmarknaden. Enligt avtalet ska Sverige föreslå nya regler för undantag från skatteplikt som ska gälla för anläggning som sätts i drift efter 1 juli 2016. Det är anmärkningsvärt att regeringen, utan att motivera varför, nu istället föreslår att de nya reglerna även ska gälla för befintliga anläggningar.

Vidare framgår inte av Finansdepartements prome­moria om de föreslagna svenska reglerna om energiskatteundantag motsvarar de regler för befrielse från energiskatt som gäller i Norge. Med andra ord går det ur förslaget inte att utläsa huruvida det svenska förslaget innebär att det kommer att råda samma spelregler i Sverige och Norge vad gäller energi­skattebefrielse och villkoren för aktörerna på den gemensamma elcertifikat­marknaden.  Inledande kontakter med norska aktörer indikerar att de har eller kommer att få en begränsning med avseende på inmatad effekt, inte anläggningsstorlek.

Avslutningsvis är det viktigt att beakta att det är elhandlarna som ansvarar för uttag av energiskatt från användarna (elkunderna, elkonsumen­terna).  Då upp­står det skillnader med avseende på el som matats in på elnätet (elprodu­cent) och el som matats in innanför den egna elmätaren (en elkund som produ­cerar och konsumerar egen el, det vill säga en prosument), vilket behöver för­tydligas i kom­mande utredningar.  Då bör man också överväga att flytta nuva­rande skat­te­reduk­tion för över­skotts­el från inkomstskatt till energiskatt som hanteras av elhand­larna.
 

Gränsen bör sättas till 450 kW

I SOU 2013:46 (Beskattning av mikroproducerad el m m.) föreslogs att gränsen för energiskattebefrielse skulle vara anläggningar med installerad generator­effekt om 100 kW – motsvarande 450 kW installerad toppeffekt för solel. Rege­ringen föreslår nu istället en gräns på 144 kW för solel. I förslaget moti­veras överhuvudtaget inte varför denna nivå anses vara en lämplig nivå, och ej heller ges en förklaring till varför regeringen väljer att frångå den nivå som tidigare föreslagits.

Den högre gränsen för solel (450 kW) innebär att det i princip kan byggas sol­cellsanläggningar på alla befintliga tak, medan den gräns som Finansdeparte­mentet nu föreslår (144 kW) begränsar möjligheterna att utnyttja tak som solelresurs. Det byggs redan idag, på den begränsande solelmarknad som Sverige är, anläggningar på befintliga tak som är betydligt större än 144 kW för att täcka en del av dessa fastigheters elförbrukning.

Den kapacitet som finns för utbyggnad av solceller kommer alltså inte att ut­nyttjas fullt ut, eftersom de sol­cellsanläggningar som byggs sannolikt kommer att begränsas till 144 kW för att den producerade elen inte ska bli skattepliktig och därmed mer lönsam. Tak som solenergiresurs riskerar därför att bli ineffek­tivt utnyttjade och potentialen för ökad solelproduk­tion i Sverige begränsas på ett högst väsentligt sätt.

Svensk Solenergi föreslår därför att gränsen för skattepliktig el från solcellsanläggningar sätts till 450 kW installerad toppeffekt.

 

Gräns per anläggning och inte juridisk person

Större fastighetsägare i Sverige har under de senaste åren byggt sina första solcellsanläggningar för att utvärdera de nya möjligheterna att producera en del av sitt elbehov på sina fastigheters tak. Det statliga investeringsstödet har varit viktigt för att få till stånd denna utveckling. Samtidigt har kostnaden för solceller gått ner kraftigt de senaste fem åren, vilket medfört att det idag är möjligt att producera solel på befintliga tak till samma kostnad som man har för den el man köper. Kostnaden för elen man köper är elpris, energiskatt och rörlig elnäts­avgift.

Mot denna bakgrund innebär att många stora fastighetsägare nu vill börja bygga i stor skala för att täcka en del av elförbrukningen i sina fastigheter. För att detta ska bli möjligt är en av förutsättningarna att solelanläggningar jämställs med ener­gi­effektivisering. Vid byte av till exempel fläktar och pumpar eller annan elek­trisk utrustning till motsvarande ny och effektivare utrustning min­skar elbe­hovet och därmed behovet av att köpa elenergi. Av uppenbara skäl betalas inte energiskatt på den el som inte köps in och det finns inte heller några begräns­ningar för hur mycket mindre el man kan köpa. Vi anser att man ska använda samma synsätt på el från solceller som används i den egna byggnaden.


Finansdepartementets förslag om att den el som produceras och används i fastigheten (det vill säga minskar elinköpen) ska beläggas med energiskatt om effekten är högre än 144 kW är därför orimligt och skapar helt fel incitament. Eftersom elen som produceras också används i fastigheten eller i någon annan av fastig­hetsägarens fastigheter enligt förslaget nedan) utgör fastigheternas förbrukning i sig ett naturligt tak för skattebefrielsen. I praktiken innebär förslaget att de fastighetsägare som byggt sina första anläggningar inte kommer att bygga fler solelanläggningar på sina tak, då gränsen på 144 kW för länge sedan har passe­rats. 


Förslaget slår hårdast mot offentligt ägda fastigheter eftersom gränsen gäller per juridisk person (organisationsnummer) och inte per anläggning.  Kommu­ner, landsting, allmännyttiga bostadsbolag och andra större organisationer eller offentliga organ, äger ofta alla sina fastigheter i samma juridiska person. För dessa fastighetsägare skulle mycket snart slå i taket på 144 kW, om så inte redan har skett. En privat fastighetsägare har ofta en juridisk person per fastig­het, vilket innebär att förslaget kommer att gynna vissa aktörer otillbörligt och slå mycket olika mellan olika aktörer.
 

Svensk Solenergi föreslår därför att gränsen för skattebefriad el sätts per anläggning och inte per juridisk person. 

 

Elnätet bör kunna användas för att flytta elen utan energiskatteplikt 

Förslaget innebär att elkunderna (som är prosumenter) inte får använda det koncessionspliktiga elnätet för att flyta el till andra av sina förbrukningspunkter för att täcka sin förbrukning av el, utan att elen blir skattepliktig. Förslaget underminerar de ekonomiska fördelarna med att överföra el till egna förbrukningspunkter, vilket avsevärt försämrar möjligheterna att bygga stora solcells­anläggningar på tak med goda förutsättningar för solenergiproduktion. Istället ska fastighetsägare tvingas mata in överskottselen på nätet utan er­sätt­ning, vilket gör det olönsamt att tillvarata takens fulla solenergipotential. Då byggs små solcellssystem på tak som skulle kunna rymma större anlägg­ningar, vilket är ett ineffektivt utnyttjande av taken som solenergiresurs.

Det är intressant att notera att Skatteverket har kommit med ett ställnings­tagande (131 560566-08/111), som rör leveransbegreppet när det gäller vindkraft. Av ställningstagandet framgår att enbart den omständigheten att producenten matar in elen på elnätet, där elen sammanblandas med el av annat ursprung, inte medför att producenten ska anses leverera elen yrkesmässigt, i den mening som avses i 11 kap. 2 § 1–2 och 5 § 2 LSE. Skatteverket anser att en förutsättning för att en producent i denna mening ska anses leverera el är att producenten dessutom överlåter elen till någon annan genom försäljning eller genom annat avtal om överlåtelse. Med andra ord, enbart om producenten yrkesmässigt levererar el eller överför elen till någon annans förbruknings­punkter har ansetts att skatteplikt inträder. Skatteverket förtydligar också i ställningstagandet att resonemanget inte bara gäller vindel, utan även annan elproduktion ”Frågeställningen avseende om en producents inmatning av el på elnätet innebär att producenten ska anses leverera elen är aktuell även när el produceras på annat sätt än i ett vindkraftverk. Skatteverkets bedömning avser därför leveransbegreppet generellt.”

Skatteverkets ställningstagande är ett rimligt synsätt eftersom överföring på elnätet för att kunna använda elen själv handlar om ett effektivt utnyttjande av befintligt elnät.


Möjligheten att överföra egenproducerad el till egna förbrukningspunkter, utan att bli energiskattepliktig, är en viktig huvudprincip. Att elen flyttas från en egen förbrukningspunkt till en annan, bör naturligtvis inte medföra att den betraktas som yrkesmässigt levererad – det handlar bara om att få använda befintligt elnät på ett smart sätt som gör det möjligt för förnybara elproducenter att öka sin egenanvändning. Solelproduktion följer inte samma mönster som fastig­he­ters elbehov, och därför krävs att elnätet är öppet även för elkunder (som är pro­sumenter) och inte enbart traditionella elproducenter.

Svensk Solenergi förslår därför att det i lagen om skatt på energi görs ett tillägg att en producent av förnybar el inte ska anses leverera el yrkes­mäs­sigt när producenten använder elnätet för att överföra den egen­producera­de elen till sina egna förbrukningspunkter.

 

Mikroproduktion av el 

Regeringen införde den 1 januari 2015 en skattereduktion till mikropro­du­center av el som säljer och matar in sitt överskott på det koncessionspliktiga elnätet. Syftet är att stimulera små egenproducenter av använda sina tak opti­malt, vilket medför att man får överskott av el på dagtid. Skattereduktionen innebär en kompensation för att man vid andra tidpunkter köper tillbaka el och betalar energiskatt och moms.

Mikroproducenter, villaägare, bostadsrättsföreningar och andra, har exempelvis ofta bara en förbrukningspunkt, vilket medför att överskottsproduktionen endast kan bli värdefull genom försäljning. Skatteverket har i ett ställnings­tagande i juni 2014 kommit fram till att privatpersoner får sälja el utan att förlora sin energiskattebefrielse på den el de förbrukar själva. 


Men för alla juridiska personer som omfattas av skattereduktionen så innebär dagens lag om skatt på energi att de förlorar energiskattebefrielsen så fort överskottsel matas in på nätet för försäljning. Detta trots att el köps tillbaka vid andra tidpunkter och då mikroproducenten alltså är nettoköpare och aldrig nettosäljare av el. Solanläggningen byggs ju för att täcka delar av den egna förbrukningen. Detta slår till exempel hårt mot bostadsrättsföreningar som vill bygga solel för att reducera sina elinköp, men som genom lagens utformning tappar incitamentet.


Det noteras att det i förslaget föreslås ett undantag i 11 kap. 5 § i lagen om skatt på energi som undantar den som framställer el i små anläggningar för egen förbrukning från skattskyldighet. Detta undantag gäller enbart för de som producerar el i en anläggning av mindre installerad generatoreffekt än 32 kW (motsvarande 144 kW solel) och som förfogar över en installerad effekt om högst 32 kW. 


Svensk Solenergi anser att denna effektgräns för undantaget från skatteplikt är satt för lågt och att undantaget istället ska gälla för alla mikroproducenter av förnybar el, enligt den definition för mikroproduktion som följer av bestäm­mel­serna om skattereduktion för mikroproducenter av förnybar el.  Undantaget från skattskyldighet bör således korrelera med reglerna om skattereduktion, det vill säga att en mikroproducent kan sälja sin överskottsel utan att bli skattskyldig för energiskatt så länge som producenten är nettoköpare av el.

Svensk Solenergi förslår därför att det i lagen om skatt på energi införs ett undantag från skattskyldigheten då mikroproducenter av förnybar el säljer överskott från sin produktion under förutsättning att mikroproducenten är nettoköpare av el.

 

 

Jan-Olof Dalenbäck, sekreterare
Svensk Solenergi

070-537 31 53
jan-olof @ svensksolenergi.se