Svensk Solenergi | Start / Press / Pressmeddelanden, debattartiklar / Är fem kommunpolitiker fler än fyra riksdagspolitiker?
  • Print
  • Facebook
  • LinkedIn
2015-09-10

Är fem kommunpolitiker fler än fyra riksdagspolitiker?

Kommunerna borde satsa mer eller lika mycket som i dag på solkraft, biobränsle och vindkraft. Det anser en överväldigande majoritet av de drygt 4 400 kommunpolitiker som i maj 2015 besvarade en enkät från teknik- och energiföretaget Valmet.


I verkligheten är det nog lite si och så med kopplingen mellan kommunpolitikernas ambitioner och verkställighet. Det är lätt att svara på enkäter och svårare att stå fast vid sina åsikter när man ska ta beslut om budgeten eller koordinera med sina kollegor på riksplanet. Men utgångsläget hade ju varit betydligt sämre om kommunpolitikerna hade varit negativa till förnybar energi.

Taket ligger kvar

”Skatt sätter taket för större solcellsanläggningar på byggnader”. Så löd rubriken i förra numret och nu kan vi konstatera att taket ligger kvar, trots att kommunpolitikerna vill ”satsa mer eller lika mycket på solkraft”. Det ursprungliga förslaget i nettodebiteringsutredningen om skattebefrielse för <450 kW tog vägen om <144 kW i vårens regeringsförslag till punktskatter för att hamna på <255 kW i lagrådsremissen strax innan Almedalsveckan. Medan grundproblemet är att gränsen gäller per organisation. Det innebär i princip att ett eller ett par tak med solcellsmoduler, av hundratals tak i stora fastighetsorganisationer (exempelvis kommuner), leder till att man ska betala energiskatt på all egenproducerad och egenanvänd el.

Boverket vill gynna ”fritt flödande energi”

Så står det i förslaget till svensk tillämpning av nära-nollenergibyggnader (Boverket Rapport 2015:16). Det innebär att den solenergi som genereras på eller i närheten av en byggnad och används i en byggnad kan tillgodoräknas i byggnadens energiprestanda.  Detta samtidigt som Energimyndigheten inte kan ställa sig bakom förslaget om tillgodoräknande av fri energi (enligt Bilaga K i Boverkets rapport) och regeringen (enligt ovan) föreslår att man ska betala skatt på egenanvändningen. Då kan man inte mycket mer än konstatera att det är ställt utom allt tvivel att vi behöver en plan för hur vi kan använda solenergi i Sverige, och det med det snaraste.

Fler måste se taken som en resurs

Ibland är det skönt att koppla bort politiken och betrakta vad som händer i ens omgivning. Uppväxt och boende på landet har jag lärt mig att man ofta måste vara sin egen lyckas smed. Och en av de solenergitillämpningar som har tagit ordentlig fart, och högst sannolikt kommer att fortsätta göra så, är solcellsanläggningar på lantbruksbyggnader. Vi har stora byggnader och för det mesta en eller ett par med södervända tak.

Bild 1 – maskinhall med en solcellsanläggning på ett lantbruk i norra Halland. Foto: J-O Dalenbäck. Klicka på bilden för högupplöst.

Bild 1 visar en solcellsanläggning på min grannes maskinhall. Ett ypperligt exempel på en av de främsta fördelarna med solenergi, att man kan utnyttja befintlig infrastruktur, främst tak på stora byggnader. Men vi har en bit kvar att vandra innan fler ser lantbrukstaken och andra större tak som resurser istället för potentiella skattegeneratorer till staten eller blandar ihop dem med krångliga regler kring nära-nollenergibyggnader.

Bättre än nära-nollenergibyggnad

Boverket har med stöd från EU-direktiv bestämt att nya byggnader, så kallade nära-nollenergibyggnader, är våra viktigaste energisystem som i princip bygger på att man kan kvitta energi i en enkel tabell på ett papper. Tyvärr är inte verkligheten så enkel.  Där finns det små och stora energisystem som drivs av tillgång och efterfrågan.

Bild 2 – Varberg Energis nya fartygsformade värmecentral. I den rundade fören finns en ackumulatortank och bilden visar aktern med fasadmonterade solcellsmoduler och lastportar för biobränsle. Foto: J-O Dalenbäck. Klicka på bilden för högupplöst.

Bild 2, som visar Varberg Energis fjärrvärmecentral, får fungera som ett exempel utanför Boverks- och EU-direktivboxen. Värmecentralen, symboliskt utformad som ett lastfartyg i hamnstaden Varberg, min hemstad, förser varbergarna med fjärrvärme i form av spillvärme från Södra Cells pappersmassabruk kombinerat med en lokal träflispanna och en ackumulatortank. Att hela anläggningen är byggd på sanerad industrimark och att Varberg Energi monterat solcellsmoduler på båtens akter, må vara främst i PR-syfte, gör inte saken sämre.

Fakta: Södra Cells anläggning var först med klorfri pappersmassa och blev 2010 världens första pappersmassabruk oberoende av fossila bränslen vid normal drift.  Numera är bruket, förutom pappersmasse- och fjärrvärmeleverantör, dessutom leverantör av både el och biobränsle i form av torkad bark och vit pellets.

 

Jan-Olof Dalenbäck, sekreterare Svensk Solenergi

 


Denna krönika publicerades i Energimagasinet nr 4, 2015. Tidningen är en medlemsförmån och distribueras till samtliga medlemmar i Svensk Solenergi.

Kontakta oss

Svensk Solenergi
Holländargatan 17
111 60 Stockholm

08-441 70 90

öppet vardagar 09–12

info@svensksolenergi.se