Ett fungerande elsystem kräver också att priset får styra konsumtionen till de tider när produktionen är hög. Negativa priser fyller sin funktion, skriver vd Anna Werner i en replik i Svenska Dagbladet.
Per Kågeson skriver på SvD Debatt 5/10 att en viktig fråga är ”hur vi bäst kan utnyttja solen och hur mycket solkraft som kan integreras i kraftsystemet”, men besvarar inte frågan. Genom att styra konsumtionen av el till de timmar då den lokala elproduktionen är hög kommer solkraften kunna stå för 15 procent av den totala elproduktionen i Sverige.
Huvudspåren i Per Kågesons debattartikel är att subventionerna ska bort och att solkraften kan ge negativa elpriser.
Ja, subventionerna till solkraften ska bort. Som för övriga energislag har subventioner behövts för att möjliggöra solkraftens etablering. De subventioner som finns kvar är inte riktade till kraftslaget utan till att stödja elkonsumenter som producerar egen el, så kallade prosumenter. Svensk storskalig solkraft åtnjuter inga subventioner. Investeringar i solel i bostadsrättsföreningar, industrier och markbaserad solkraft sker redan, precis som Per Kågeson önskar, på marknadens villkor.
Negativa priser när solen skiner är varken konstigt eller farligt. Låga eller negativa elpriser är en signal till solelproducenter att inte mata ut sin elproduktion på nätet, utan att istället lagra den i villabatteriet, elbilen, eller direkt konsumera den.
När Per Kågeson skriver att subventionerna till solkraften ”reducerar lönsamheten för de kraftslag vi behöver för att klara vintrarna” faller han i fällan att ställa kraftslagen mot varandra. Sanningen är att ju mer planerbar kraftproduktion vi har i landet, desto mer solkraft får vi plats med i elsystemet.
