Regeringen föreslår i en lagrådsremiss att ellagen ersätts av två nya lagar: en elmarknadslag och en lag om elektriska ledningar. Därtill föreslås flera lagändringar som tydliggör ansvar och rollfördelning på energimarknaden. Syftet är att modernisera regelverket, anpassa det till EU-rätten och tydliggöra ansvar, roller och processer i elsystemet. Här går vi igenom de viktigaste förändringarna och fördjupar oss i förslagen om energidelning, som kan få stor betydelse för solkraft och batterier.
Svensk Solenergi har tidigare lämnat synpunkter på de underlag som i stor utsträckning ligger till grund för förslaget, Elmarknadsutredningens betänkande Spänning i tillvaron och Energimarknadsinspektionens rapport om energidelning.
Reformen innebär att den nuvarande ellagen delas upp i två separata lagar med olika fokus. Den nya elmarknadslagen ska samla reglerna om hur elmarknaden fungerar i praktiken. Här regleras relationerna mellan nätbolag, producenter, elleverantörer och kunder, samt hur systemet ska planeras, drivas och utvecklas.
Lagen om elektriska ledningar samlar i stället frågor som handlar om tillstånd och infrastruktur. Här samlas bestämmelserna om nätkoncession, det vill säga tillstånd att bygga och använda starkströmsledningar, samt regler om hur ledningar får dras fram genom räls, väg och farled. Reglerna ska bli mer överskådliga kring själva ledningsinfrastrukturen och lättare att tillämpa genom att bryta ut dem ur den bredare marknads- och systemregleringen.
Utöver uppdelningen av ellagen föreslår regeringen flera lagändringar och förtydliganden. Centralt i förslagen är:
Begreppet systemansvarig i elsystemet tydliggörs genom att det knyts direkt till nätbolagen. Den som innehar överföringssystemet får ett lagstadgat ansvar för driftsäkerheten i det nationella elsystemet. Ansvaret konkretiseras genom krav på drift, underhåll, utveckling och långsiktig planering av näten, inklusive samordning med produktion, förbrukning och lagring. Förslaget skärper inte lagen kring att systemansvariga inte får äga, utveckla, förvalta eller driva energilagringsanläggningar.
Balansansvarig part (BRP) och leverantör av balanstjänster (BSP) ersätter den hittillsvarande rollen balansansvarig i linje med EU-rättens begrepp. Den balansansvariga parten får det ekonomiska ansvaret för att produktion och förbrukning är i balans. Leverantörer av balanstjänster står för de faktiska åtgärderna i systemet, som att snabbt öka eller minska produktion eller förbrukning. Elhandelsbolag skulle som exempel kunna vara en balansansvarig part, medan energitjänsteföretag kan vara leverantör av balanstjänster.
Den nya elmarknadslagen innebär flera nya begrepp i linje med EU-rätten, ett par av ändringarna är:
Idag anvisas kunder som inte aktivt väljer elavtal automatiskt till ett sk. anvisat avtal som ofta är dyrt. Detta ersätts med ett system för leveransskyldig sistahandsleverantör, en särskilt utsedd elleverantör som är skyldig att leverera el på begäran.
Förslagen om nätutvecklingsplaner innebär främst ett förtydligande och en omstrukturering av gällande regler, snarare än en faktisk ändring av lagen för att bättre utnyttja flexibla resurser eller andra åtgärder för att stötta elnätet. I våra remissvar har vi påpekat att ett robust och kostnadseffektivt elsystem kräver mer användning av flexibilitet genom snabbare anslutning av energilager och marknadsbaserade verktyg för att hantera obalanser i elsystemet. Därtill behövs mer transparens i anslutningsköer och kapacitet i nätet, samt transparent och rättvis prissättning.
En förtydligande lagändring rör flexibla anslutningsavtal (villkorade avtal). Regeringen, eller den myndighet som regeringen bestämmer, ska få meddela föreskrifter om krav på installation av effektregleringssystem och andra tekniska krav, för att enligt avtalet kunna begränsa och kontrollera inmatning eller uttag av el. Det är rimligt och tekniskt nödvändigt för att efterleva ett villkorat anslutningsavtal.
Ikraftträdande: huvuddelen 1 januari 2027, sistahandsleverantör 1 juli 2027.
Lagrådsremissen innehåller flera nya regler om energidelning. Det är ett nytt inslag i svensk rätt och införs för att genomföra ändringar i EU:s elmarknadsdirektiv. Förslaget gör det möjligt att enkelt dela energi från förnybar elproduktion och tillhörande lagrad el till annan part inom samma elområde, så länge delningen inte är delarens huvudsakliga kommersiella aktivitet. Detta öppnar upp för nya affärsmodeller, samägda energisystem och delning av el till privatpersoner och mindre verksamheter. Förslaget utgör därmed en grund för hur energigemenskaper kan dela el inom gemenskapen. Tyvärr åtföljs förslaget inte av några incitament för att dela el mer lokalt och därmed skapa lokala systemnyttor, vilket vi förordat under Ei:s förarbete.
Delningen kan hanteras av den nya rollen organisatör av energidelning och kräver leveransavtal mellan parterna. Organisatören ansvarar bland annat för att informera kundernas elhandelsföretag om delade volymer, som därefter ska göra avdrag för den delade elen i kundernas avräkning. Den som tillgodoräknar sig delad el kommer alltså slippa betala sitt elhandelsföretag för motsvarande el, och de påslag som det innebär. Elnätsavgiften påverkas inte alls och kommer innebära elskatt och moms. Det finns inget i förslaget om hur moms på delad el ska behandlas. Vilken slags delning som blir momspliktig kommer visa sig när Skatteverket tolkar enskilda fall.
Lagförslaget gäller även stora aktörer, men inte aktörer med energidelning som huvudsaklig verksamhet. Företag med >250 anställda eller >50 MEUR i omsättning får teckna ett avtal om energidelning, men med begränsningar för produktionsanläggningens storlek, som inte får vara större än sammanlagt 6 MW.
Lagförslaget innebär också att myndigheter och offentligt styrda organ som delar el inte kan neka ”utsatta kunder” att ingå avtal om energidelning, så länge andelen delad el till utsatta kunder inte redan uppgår till minst tio procent. Sammantaget innebär detta att offentliga aktörers egenproducerade el kan användas som ett verktyg för att mildra energiutsatthet genom energidelning.
Regeringen har inte beaktat våra förslag om att göra delningen mer geografiskt begränsad, så att energidelningen kan spela en roll i minskandet av lokala nätförluster och därmed kunna erhålla vissa förmåner. I vårt tidigare remissvar har vi efterfrågat konkreta fördelar för att lokalt dela energi, men i förslaget ges inga utöver avräkningen mellan två parter. Även om förslaget inte innehåller några konkreta förmåner är det ett viktigt steg mot formalisering av energidelning inom energigemenskaper. Det skapar ett juridiskt och administrativt ramverk som kan göra lokal förnybar elproduktion och lagring mer användbar och mer affärsmässig.
