Effektavgifter kan bli ett effektivt verktyg för att styra bort förbrukning från verkliga höglastperioder i elnätet, om de utformas rätt. I vårt positionspapper presenterar vi tre konkreta modeller för kostnadsreflektiva, höglastbaserade och symmetriska effektavgifter. För att möjliggöra en samordnad och effektiv implementering riktar vi samtidigt uppmaningar till myndigheter, lagstiftare och nätföretag.
Senast den 1 januari 2027 ska samtliga elnätsföretag ha implementerat effektavgifter. De breda ramarna i Energimarkadsinspektionens föreskrift EIFS 2022:1 har gett elnätsföretagen stort utrymme att testa olika modeller, vilket i grunden är positivt. Samtidigt visar erfarenheterna hittills att de flesta införda effektavgifter misslyckats med att styra förbrukning bort från verkliga höglastperioder.
Svensk Solenergi menar därför att branschen bör erbjuda ett fåtal, standardiserade avgiftsmodeller. Dessa bör dessutom vara symmetriska: det som kostar vid uttag när nätet är trångt ska ersättas vid inmatning när samma nytta uppstår.
I positionspappret presenterar vi tre modeller för hur effektavgifter kan utformas. Modell A riktar sig till det breda kundkollektivet. Modell B riktar sig till aktiva kunder med flexibla och styrbara resurser. Modell C riktar sig till kunder med jämn, eller svårstyrd last, som behöver förutsägbarhet men ändå ska möta tydliga prissignaler vid höglast.
Modellen bygger på fördefinierade höglastperioder som nätbolaget fastställer utifrån historiska belastningsdata (t.ex. morgon och kväll vintertid). Kunden vet i förväg vilka perioder som omfattas av effektavgift. Effektavgiften ska endast tillämpas under dessa perioder och inte baseras på genomsnitt av flera månadstoppar. Modellen möjliggör enkel och förutsägbar styrning av lagring och förbrukning.
Denna modell kräver att nätbolaget prognostiserar de perioder då nätet förväntas vara ansträngt. Information om pris och tid finns tillgängligt via signal några dagar i förväg, så att kunder kan optimera sin drift. Både pris och perioder med effektavgift kan variera kraftigt, men kan därför också gynna de som vill delta aktivt. Modellen lämpar sig för kunder med möjlighet att aktivt styra förbrukning och flexibilitet, och ska vara frivillig att ansluta sig till.
Modell C är ett undantag för kunder med begränsad möjlighet att flytta sin förbrukning i tid, men som samtidigt behöver möta tydliga prissignaler när elnätet är som mest belastat. Här bokar kunden en kapacitetsnivå i förväg som fungerar som referens vid höglast. Om kunden överskrider sin bokade kapacitet inom en period som utgör höglast får den betala effektavgift.
För att avgiftsstrukturen ska vara rättvis, förståelig och stödja investeringar i flexibilitet och lokal förnybar energi ska alla modeller vara kostnadsreflektiva, symmetriska, transparenta, tidsdifferentierade efter verklig last och platsdifferentierade där det behövs. Symmetriska effektavgifter innebär att den som matar in el till nätet under en period med höglast istället blir belönad med motsvarande avgift. Effektavgift ska endast tas ut när nätet är ansträngt. Varje kund bör också erbjudas minst två avgiftsalternativ.
En nationell övergång till kostnadsreflektiva, höglastbaserade och symmetriska effektavgifter kräver en samordnad implementering mellan lagstiftare, myndigheter och nätföretag. I positionspappret finns därför även policyförslag och implementeringsplan.
