Regeringen föreslår att utesluta småskalig förnybar elproduktion från ursprungsmärkningssystemet. Det är ett systemfel. För att kunna inkludera all förnybar el föreslår vi i stället att systemet effektiviseras. Både vi och regeringen är däremot överens om att möjligheten till att mäta ursprungsgarantier inom IKN bör kvarstå.
Samtidigt som de minsta anläggningarna under 50 kW utesluts föreslår regeringen att gemenskaper för förnybar energi ska främjas genom en lägre avgift för anläggningar som producerar mindre än 500 MWh per år. Dessa ska undantas från utfärdandeavgiften om 10 öre/MWh. En lägre rörlig avgift är en rimlig åtgärd för att främja gemenskaper för förnybar energi och andra små anläggningar. Men gränsen på 50 kronor (500 MWh) är alldeles för låg för att vara relevant för merparten av de gemenskaper för förnybar energi som kan tillkomma de närmaste åren. För att gränsen ska vara mer anpassad för energigemenskaper bör den i första hand i stället sättas vid en produktionskapacitet på 6 MW.
I maj 2025 trädde det reviderade förnybartdirektivet i kraft. Till följd av detta har regeringen remitterat förslag på en ny förordning om ursprungsgarantier för energi och Energimyndigheten har remitterat tillhörande förslag på föreskrifter. Svensk Solenergi har besvarat båda remisserna.
Det är positivt att möjligheten till att mäta ursprungsgarantier inom IKN kvarstår. Vi anser däremot att Energimyndigheten bör:
Det är även viktigt att den månatliga rapporteringen av egenanvändning kan se på ett enkelt sätt av den som ägaren av anläggningen utsett för rapportering.
