I den här FAQ:n svarar vi på de vanligaste frågorna om vad som skulle hända om 500 kW-gränsen togs bort.
Idag hindras många av Sveriges största fastigheter från att producera och använda solel i full skala. Anledningen är att solcellsanläggningar över 500 kW måste betala skatt på elen de själva producerar och använder inom byggnaden. Detta gör att tusentals stora tak står oanvända eller bara delvis utnyttjas för solenergi.
Här svarar vi på de vanligaste frågorna kring vad ett borttagande av 500 kW-gränsen skulle innebära.
Beroende på hur många byggnader som berörs handlar det om som mest 513 miljoner kronor per år. Men den investeringsvilja och elproduktion som då frigörs är betydligt mer värd – både för klimatet och för energisystemet. Dessutom beskattas fastighetsägare redan via andra kanaler, som fastighetsskatt, moms och elnätsavgifter.
Det ska den inte. Fastighetsägare som investerar i energieffektivisering kan få stöd eller skattefördelar – trots att det minskar statens skatteintäkter genom minskad energiförbrukning. Men när samma fastighetsägare producerar sin egen el med solceller, utan något ekonomiskt stöd, beskattas den elen. Det är en orimlig skillnad i behandling av åtgärder som har samma effekt: att minska belastningen på elnätet och klimatet.
Fastighetsägare betalar redan för nät, el och effekt. Det vi ifrågasätter är att el som aldrig lämnar byggnaden ska beskattas. Det är som att införa skatt på varmvatten från fjärrvärmepannan – bara för att den används i huset.
Nej, det handlar inte om ett stöd, utan om att ta bort ett hinder. Investeringskostnaden står fastighetsägarna för själva. Det vi föreslår är att man ska behandla lokalproducerad solel på samma sätt som i andra EU-länder: utan dubbelbeskattning.
Det går inte alltid att dela upp en stor fastighet på ett effektivt sätt. Och när det görs leder det till extra kostnader och ineffektiv drift. Det strider också mot intentionen i EU:s förnybar energi direktiv, som uppmanar till att undanröja hinder för lokal, förnybar elproduktion.
Jo, men modellen bygger på att elen används på plats. Om elen säljs till nätet uppstår helt andra kostnader och regelkrav. Poängen med lokal produktion är att elen används där den produceras. Det är billigare, mer energieffektivt och avlastar nätet.
Skatten gör att stora takytor förblir outnyttjade. Det saktar ner utbyggnaden av solel, vilket i sin tur gör det svårare att nå både Sveriges och EU:s klimatmål. Regeringen har sagt att vi ska tredubbla solelen till 2030 – det kräver att även stora fastigheter bidrar fullt ut.
Nej, dagens skatt gör det mer lönsamt för den som bygger stora solcellsanläggningar att sälja överskottsel till nätet. Om skatten tas bort blir det istället mest lönsamt att använda så mycket av den producerade elen som möjligt själv. Både elmarknaden och olika stödtjänster i elsystemet styr redan mot att solceller och batterier begränsar elutmatning till nätet när det inte efterfrågas. Även lägre elpriser fungerar som en signal som stimulerar investeringar i Sverige och ökar elförbrukningen bland hushållen.
Ja, det är mycket sannolikt. Som vår rapport visar är det tydligt att förändringar som förbättrar förutsättningarna för förnybar elproduktion är tillåtna enligt EU. Senast framgår det i initiativet Given för en ren industri, där unionen klargör att sådana justeringar ska bli enklare att genomföra. Dessutom har flera andra länder ingen liknande lagstiftning och har inte heller haft några problem med EU på grund av det.
